Haha nu har jag verkligen mycket att berätta om men tur att allt slutade bra i alla fall...

Först sadlade vi och sånt, sen red vi iväg. Vi ville rida lite längre den här gången så vi red ända bort till Högasand, hästarna blir tydligen helt spralliga eller tröga av den jobbiga sanden... Först gick det bra för oss, men sen så kom vi lite vilse och skulle komma tillbaka igen. Så det bar av ner för en backe, en rätt brant backe. Mickans häst blir en crazy rodeohäst, reser sig på bakbenen och sånt men hon var typ nere tror jag kommer inte ihåg. Min häst var fortfarande i slutet av backen när hon börjar bocka, helt plötsligt ligger jag och försöker hålla mig fast men så ramlar jag och var ganska nära min lilla ponny när hon skenade iväg. Mickans häst fortsätter leka rodeohäst, min är BORTA!!!!!!!! Vi fick värsta paniken, Mickan var lite smidig och hoppade av sin häst mitt i allt och vi letar efter min som står en bit bort och kollar efter oss. Jag springer fram till henne men hon travar iväg, så fortsätter det tills vi är ute mitt på den vilda vägen. Nu får jag verkligen panik och skriker efter henne. Två bilar kommer och Mickan får vinka lite mitt i allt för att få stopp på dom. Min häst fortsätter trava iväg lite grann, och sen tar Mickan fram en godis och kommer fram och tar henne. Sen drar vi rakt in i en skog, vet inte riktigt var vi är men vi ringer Mickans mamma som senare kommer på cykeln. Hon har med sig en extra tygel eftersom Loppan trampade sönder sin (så det blir ju till att köpa en ny....) och sen så sitter vi upp och försöker hitta vägen hemåt men hästarna hjälpte oss och fick gå lite själva och sen kom vi till en stig igen som vi kände igen och sen så blev det hemåt.

Tur att allt slutade bra i alla fall, det händer alltid mig och Mickan konstiga äventyr, haha!